De senaste, förvisso sporadiska, inläggen har präglats av en viss irritation. Nu är det slut me det. Orsaken är att en person med samma initialer som Norrköpingskamraternas tränare Göran Bergort idag med ett smittande leende uttryckte sin glädje över att på denna blogg ha återknutit bekantskapen med en sedan länge bortglömd, i alla fall något höljd i glömska, "sextiotalare" - Royal Guardsmen - Snoopy vs the Red Baron. Att personen med Bergorts initialer var den person som fick mig att börja blogga tror jag att jag hoppar över att nämna. Viktigare är; att kunnat göra en människa glad "på bloggen" är ett gott skäl att blogga.

Så varför inte bjuda på en ny höjdare?

 Äntligen! har speedway säsongen startat även i Sverige. Åtminstone så smått. Igår kördes Kenny Olssons minnestävling på Kråkvilan i Norrköping samtidigt som Västervik mötte Lejonen och Indianerna mötte Piraterna. På lördag körs årets första GP i Prag.

 Å så lite EU;

Exportrådet har räknat ut att vinsten att ha kronan kvar är ca. 30 miljarder på ett år för Sveriges del. 30 miljarder räcker exempelvis till att betala Sveriges dryga medlemsavgift till EU - sverige är som bekant nettobidragsgivare - och man kan dessutom rusta 1 200 skolor för vardera fem miljoner (på ett ungefär).
Men viktigast av allt: med kronan behåller vi en del av självständigheten.

 Som EU förespråkarna säger; Vi kan inte stå utanför.

 Den nuvarande gröna EU-parlamentarikern Ramón Romera, som tidigare var
 borgmästare i den spanska staden Chirivel, krävde 54 000 euro för ett
 projekt som initialt handlade om en ridskola, men som slutligen
 omvandlades till en vägbordell.

 En dansk företagare mottog 100 000 euro från EU för att bygga en skidbacke
 på ön Bornholm. I en kommentar sa företagaren att han aldrig trodde "att
 de (EU-byråkraterna) skulle stödja något så galet".

 Stolligt t o m för att ingå i det nyliberala projektet EU!

Fastän Liverpool är hjärtelaget är det svårt att vara besviken efter 4 - 4
matchen i CL kvartsfinalen mot Chelsea. En fantastisk fotbollsmatch!
Fantastisk är däremot inte regeringens ekonomiska vårpropositionen som
presenterades idag. I den kapitalismens kris vi nu upplever är det alldeles
för lite pengar till kommunsektorn. Regeringens höjda bidrag till
kommunerna räcker inte långt visar finansministerns egen prognos. Enligt
den rasar kommunernas finanser och underskotten växer till rekordnivå.
Men det är ändå "lagom" mycket för att hålla det stora flertalet lugna,
"lagom" mycket för att högerregeringen skall kunna vinna nästa val och
"lagom" mycket för att den bildade medelklassen skall, i någon mån, ömka de
som drabbas men egentligen känna belåtenhet att själva klarat sig undan.
Några ord hycklande solidaritet mellan huvud- och efterrätten kostar ju
ingenting.
Frilägg höger- vänsterdimensionen kring arbete, välfärd och
inkomstfördelning, skriver Åsa Linderborg i en recension i Aftonbladet
gällande en helt annan fråga; jag tror det äger giltighet även här och jag
tror det är först när vi gör det som vi kan få svaren.

Bara ett Tack att någon intellektuell person kan uttrycka företeelser i relativt begränsade ordalag - Åsa är ju en av dem;

”Olyckligt”, tyckte Fredrik Reinfeldt om Cecilia Stegö Chilòs
licensfiffel. ”Olyckligt och beklagligt”, sa Lars Leijonborg om
Folkpartiets dataintrång. ”Olyckligt”, tycker Wanja Lundby-Wedin om det
pensionsavtal hon är ansvarig för.

"Wanja Lundby-Wedin känner sig lurad av någon, oklart vem. Jag vet inte vad som är mest olyckligt – att LO-basen anser sig förd bakom ljuset eller
spelar bakom flötet – men jag minns ett panelsamtal jag deltog i för tre år
sedan. Jag ville prata om de höga lönerna inom arbetarrörelsen, att de är
en förklaring till avradikaliseringen. Wanja Lundby-Wedin förstod inte alls
vad jag var ute efter. Det är inte beklagligt, menade hon, att en
fackföreningsledare tjänar flera gånger mer än genomsnittsmedlemmen i LO. Hon upprepade ord som ”ansvar” och ”kompetens” och när jag gick från ABF-huset kändes det som jag lämnade lokalerna på Svenskt Näringsliv.

Det vore ingen olycka om Wanja Lundby-Wedin tvingades avgå, men det kommer säkert inte att ske. Arbetarrörelsen har beklagligt nog inte den
traditionen. Att Stig Malm, den röda olyckan, fick foten berodde på att han
låg i mångårig fejd med partiledningen. Wanja Lundby-Wedin, däremot, är
bästis och bundis med Mona Sahlin, och sådana lojaliteter väger tyngre än
solidariteten med klassen och de olycksaliga grundprinciperna". Åsa Linderborg i Aftonbladet.

Att Peter Englund för den historie intresserade allmänheten visat sig vare synnerligen begränsad hindrar självfallet inte honom från att hamna i en av de mest förakterliga institutionerna - Svenska Akademin. Risken är uppenbar att han dessutom är stolt över sin i sommar intagande post som ständig sekreterare. (Nej det är inte avundsjuka).

Han förfasar sig över att Mattias Gardell "gått med på" att ta emot Jan Myrdals stora pris kallat Leninpriset. Vad skiljer då dessa herrar som båda  verkar i den akademiska miljön? Hör här! Religionshistorikern Gardell får priset för att han till skillnad från "anpasslingen" PE "på ett ovanligt och modigt sätt tagit brett intellektuellt ansvar långt utanför de akademiska sammanhangendär han har sin utkomst".

Hade undertecknad och en katt (ovanligt begåvad kallad Humlan) varit så åsiktsinskränkta att vi instiftat ett  pris för akademiska blindbockar  hade PE fått det och kankse för första gången någonsin hade Humlan både fräst och klöst!

Plågsamt konstaterande hur begränsade dessa pseudointellektuella faktiskt  är! Tack Jan Myrdal och Mattias Gardell för intellektuell integrite.