Mitt Romney som vill bli Republikanernas presidentkandidat ger oss upplysningen att han tänker "styra" USA som ett företag. Nu är inte hans bakgrund som "företagsledare" speciellt imponeraande - nedlagda företag och arbetslöshet (bara att googla).

Den siste president, inte bara kandidat utan också president, med den bakgrunden och som uttryckte samma korkade tanke var mig veterligt Herbert Hoover (1929 - 1933). Inte så att jag tror att han var orsak till den förestående depressionen - men å andra sidan går det inte att hitta någonting som visar att han motverkade den.

Ur ekonomiskt perspektiv kan man med fog hävda att hans "efterträdare" Franklin Delano Roosevelt gav världen en möjlighet som man tyvärr, med USA och numera EU i spetsen, inte tog!

Då är Stockholm Norra bättre.

Andra besöket på Nefertiti i Göteborg föll lika väl ut som det första, då var det Arlo Guthrie på scen, igår var det Träd, Gräs och Stenar, http://www.tgs.nu/index.html Första halvan med Jakob Sjöholm, Sigge Krantz (minns Stockholm Norra), Reine Fiske och Thomas Mera Gartz - lysande trots medhörnings problem, ja lysande är i underkant. Detta unika band som aldrig gör någon besviken. Efter paus förstärkta med Thomas Tidholm var musikaliskt annorlunda men otvivelaktigt en stund av trivsel.

En helkväll man aldrig glömer.

Spenderade en planerad och synnerligen lyckad kväll den 18 januari på Nefertiti i Göteborg för att se och lyssna till Arlo Guthrie. OK, omedelbart ett svar till alla tvivlare;  En spelning värd högsta betyg!
Arlo Guthrie är lika underhållande mellan låtarna som när han sjunger. En blandning av gamla, många gånger magiska, historier och spontana infall gör att han trollbindande från början till slut - på Nefertiti knappt 2 timmar.

Hans fingerpicking är utmärkt och ackordspelet på den tolvsträngade gitarren fångar exakt vad texten kräver.
Visst har sången blivit raspigare - allt annat hade varit märkligt.

Att hans nya cd inte är lika lysande som Arlo är live är lätt att ha överseende med. På scen är det ruffigt och naket och.....vackert.
Nog lyfter taket när Arlo framför Steve Goodmans City of New Orleans och bjuder på en rolig historie om hur de träffades. Vidare får vi en snabb Coming in to Los Angeles (Running Down the Road 1969) och Woodys This land is your land - ja i alla fall första och sista versen med lysande "snack emellan".  Stort bara att få höra sonen framför den.

Då har vi redan fått Pretty Boy Floyd (kanske den bästa sång som någonsin skrivits), hans och många andra av kultur-USA:s stöd för occupy-rörelsen, ja allt detta gör knappast kvällen sämre.