Åsa Torstensson, infrastrukturminister, är att betrakta som en mycket måttlig begåvning såväl rent allmänt som i sin ministerroll. Nu senast delar hon ut ett dråpslag mot den spårbundna kollektivtrafiken. SJ:s monopol skall avskaffas?! Det visar att hon begriper absolut ingenting vad gäller
järnväg.
Det antal tåg som kan trafikera en sträcka och uppvisa lönsamhet är av
naturliga skäl begränsat. Dessutom är de lönsamma sträckorna i Sverige
begränsade. Ändå kan hon i sin okunskap mumla om enklare och billigare
resande, jämföra med flyget och som sagt - inte begripa någonting.
En titt på den brittiska järnvägen som varit privatiserad i 15 år kan vara
av värde. Underhållsbolaget GNER gick i konkurs förra året. Och vad gäller
den allmänna uppfattningen speglas den tämligen väl av Rod Liddle, krönikör i Times, som menar att privatiseringen skapat giriga och inkompetenta tågoperatörer och ett biljettsystem som ingen förstår. Ge oss British Rail tillbaka, är hans förslag.
Vad gäller Åsa Torstensson och hennes tillfälliga regeringskamrater kommer
jag osökt att tänka på Bosse "Blomman" Blombergh och hans låt "Dom borde
tjacka spikskor" där han bl a sjunger att;
"…..snart så måste vi försöka få dom där att sluta stöka" så är det, dom,
med Åsa i spetsen, borde tjacka spikskor och listigt dra iväg!

PS. Blomman har en av de bästa titlar alla kategorier på en LP - OM JAG
LIRA MUNSPEL I WINNIPEG JETS. DS

Läste i Borås Tidning 090319 en artikel som var något av det mest osmakliga
jag någonsin läst. Hur Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson
(M) fick trösta en utförsäkrad kvinna d v s en kvinna som drabbats av
ministerns och därmed högerns politik. Men ministern i sin upphöjdhet inte
bara tröstade hon gav stöd också. Har ni hört? Svårt att tro att det är
sant det man läser, men verkligheten sägs ju ibland överträffa dikten.
För mig är det obegripligt och höjden av cynism att se denna hycklande
minister låtsas som om hon brydde sig om den drabbade kvinnan och att någon annan var ansvarig för hennes orättfärdiga och skamliga politik.

När den andliga/kulturella nöden är som störst finns alltid Åsa Linderborg.
Många gånger räcker det med en rad så blir det man funderat kring så
tydligt, nästan självklart. Som nu när berättelser om pappor markerat sin
plats på bokhandels- och utlåningsdiskar. Då gäller det att  med öppna ögon
se vad som är vad.

Jag tänker närmast på Slas, Stig Classon och på sonen Nils bok - Blåbärsmaskinen. Vad är Slas och vad är Stig - pappan? Eftersom jag inte hade någon personlig relation till Stig är det alltså Slas som följt mig eller jag följt, som jag läst och vars bilders egenhet alltid varit lika lockande för blicken. Nu har Nils komplicerat bilden. Genom att ge sin berättelse rämnade för ett ögonblick den Slas jag "skapat"….. eller?
Men det är hans bild, lika sann som någon annans, kanske vad gäller Stig
sannare, men vad gäller Slas, författaren och konstnären, är vi alla lika
sanna i vår subjektiva betraktelse. Eller är det så att vi som uppskattar
Slas inte vill, eller inte kan, ta till oss någon annan bild än den vi
"skapat" av Slas och utan att egentligen märka det låtit den gälla också
för Stig? 

För egen del tror jag inte det. Däremot kan jag dela den uppfattning Åsa L. Framförde i Aftonbladet den 10 mars.
- "Jag kan bara tala för mig själv. Jag tycker om Slas (…..). Jag har dock
aldrig trott att det kärvt gemytliga författarjaget är identiskt med
människan Stig Claesson. Jag har överhuvudtaget aldrig funderat över hur
Slas var privat, kanske för att han inte exploaterade sig i media".

Därmed kan Slas fortsätta att sprida den humanism hans böcker andas.

Helgen kan bl a summeras med konstaterandet att "vårbrukets" första insats är gjort. Mest rensat bort återstoden av 2008 för att bereda plats för det nya som i olika grad börjat visa sig.

Har också funderingar om en flytt av en numera välväxt murgröna från "baksidans" spalje till ett bergsparti på "framsidan". Vet inte hur tålig den är för dylika ingrepp men när jorden "mjuknat" ytterligare kommer det bära iväg.

Spaljen och jag är helt överens - och ändå bättre - även den äkta hälften.

Hann också med att högtryckstvätta ett uthus och kunde konstatera att det behöver målas om. Mycket gröna alger som växer i rasande fart. Är väl inte osannolikt att klimatförändringen bidrar till den höga hastigheten. Vi ser en tydligt ökad tillväxt av olika alger under de dryga 17 år vi bott på denna adress.

Positivt; Liverpools utskåpning av Man. United med 4 - 1 på bortaplan!

SSK:s 3 - 1 mot AIK.

Trots ett flertal "recidiv" börjar linnement lukten koppla sitt grepp om
tillvaron. D v s träningsmatcherna i fotboll är sedan en tid i full gång.
Ett antal år tillbaka kunde lukten av surt gräs förstärka upplevelsen. Det
är inte lika självklart idag.
Norrköpings kamraternas resultaten har också varit upplyftande så här långt
- segrar och oavgjort. Uttryckte tveksamhet för en tid sedan då de "tunga"
nyförvärven lyste med sin frånvaro. Men även om det rör sig om
träningsmatcher så är resultaten, och som det verkar,spelet bra. Vore
trevligt om mitt "gnäll" även framöver visar sig vara en total
missbedömning.
På det trevliga kontot är också Liverpools slakt av Real Madrid i veckan.
You'll Never Walk Alone! Kan bära långt.

SSK:s vinst över Leksand och Dolphins Damers framgång i slutspelet.Kul att vara med i vinnar-laget!

200 spänn i böter för 15 åringen som "grymtade". Otvivelaktigt drar det ett
löjets skimmer över poliskåren - de enda egentliga "förlorarna". Olyckligt
för de poliser som arbetar med viktiga frågor och gör viktiga ingripanden.
"Det får väl finnas gränser för vad som är kriminaliserat" säger Clea
Sangborn som var försvarsadvokat och åklagare Anna Remse menar att
historien känns "mest onödig från början till slut". Svårt att inte ge dem
rätt båda två.
Lika genant är den nitiskhet som, i detta fall, MI5 visat när de snokade i
Mai Zetterlings privatliv. Bl a skulle hon ha umgåtts med "oamerikanska
amerikaner". Självklart förnekades det på 50 och 60 talet att så var
fallet. Men det har visat sig, om och om igen, att kritiker och de
misstänksamma alltid får rätt när sanningen släpps fram. Något att ha med i
debatten kring FRA.
Men, så smått allting blir i förhållande till kl. 14.44 i måndags då en
stor asteroid passerade förbi på "mycket" nära håll. Endast ca. 7 200 mil
från jorden. Är  ungefär en femtedel av avståndet till månen (det avståndet
varierar något eftersom månen "gungar" i sin bana runt jorden). Bara att tacka att vi slapp den smällen.

Sometimes I find I get to thinking of the past, skrev Cohen och så är det allt.

Tidigare idag kom jag att tänka på en Irlandsresa för nästan 30 år sedan. Bl a för att jag och min reskamrat vid en demonstration, där vi deltog, för bevarande av Woods Key såg Dubliner spela från ett lastbilsflak i just Dublin.

Mesta tiden av resan tuillbringade vi i Miltown Malbay på Irlands västkust. Willie Clancy´s Memorial pågick så det var mängder av duktiga musiker som spelade tillsammans i olika konstellationer på pubarna (påstods finnas 36 st i ett samhälle med ca. 1000 innevånare - inget jag kan bekräfta - men många var det). Största upplevelesn var bekantskapen med en fantastisk "fiddler" som, visade sig vid senare skivinköp blivit "fiddler of the year" och spelade med Stocktons Wings. Inte alls förvånad över utmärkelsen.