Var några dagar sedan senaste "bloggningen". Skyller på tiden (som inte är
någonting förrän man börjar tänka på den, eller…..?).
Bokhandelns stora bokrea startade denna vecka, tyvärr (nu blir det gnäll
igen) tycker jag att den tappat stinget - både vad gäller utbud och pris.
Blir inte alls lika många markeringar i de olika katalogerna. Visst fanns
Strindbergs samlade verk och det är bra, likaså en del titlar av Slas,
också utmärkt. Men tyvärr förändrar det inte helhetsintrycket. Niclas
Sennerteg bör också nämnas, en förnämlig författare av skeenden och
förekomster knutna till 2:a världskriget. För att avsluta i lite positivare
anda går det trots allt att hitta ett och annat i de lokala bokhandlarna,
och så har vi ju rea på rean.

Efter ett nästan årslångt uppehåll var det idag dags för en dryg timmas
biljard. Kan konstatera att spelet alltid är lika fascinerande. Men det är inte bara spelet utan också miljön som fascinerar, man nästan förväntar sig att vilken sekund som helst se Humphrey Bogart uppenbara sig. Att därtil spelet fungerade riktigt hyggligt gör inte saken sämre. 
 

Kometen Lulin skall nu, vid gynnsamma förhållanden, kunna ses med blotta ögat (kommer inte närmare än 61 miljoner kilometer) men kikare underlättar.
Kometen upptäcktes i juli 2007 av meteorologstudenten Quanzhi Ye 2007.

24 februari är Lulin som närmast, då passerar den "nära" förbi Saturnus (i lejonets stjärntecken).

Eftersom Saturnus kan ses med blotta ögat borde det innebär att även Lulin syns relativt tydligt. Rentav lika tydligt som vår gamle vän Hale-Boop när den  1996 - 1997 vandrade över himlen? Nej så tydligt kommer inte Lulin  att synas. Men vid klart väder skall ett grönskimrande objekt vara möjligt att iaktta även för ett "otränat öga".

Även om Davi Bowie aldrig varit någon direkt favorit så går det inte att frånta honom vissa höjdare (bl a som producent av Transformer). Här kommer en till som med viss fantasi går att koppla till en komet.

Läste idag Silly Season vad gäller Superettan och kunde konstatera att Parkens Vita Hjältar, IFK Norrköping, på nyförvärvs sidan hade två "uppflyttade" spelare från IFK U. Kan säkert vara utomordentligt duktiga killar men likväl inställer sig frågan - blir det inga fler?

Bergort som ny tränare verkar intressant och kan visa sig vara ett lyckat drag. Även i övrigt ser staben kring laget kompetent ut. Men jag vet inte vad man skall tro om spelartruppen. Flera är inte direkt några ungdomar längre, och som sagt några etablerade nyförvärv verkar inte finnas. Nu hör det ju till att vara "gnällig och misstänksam" som genuin IFK:are så det kanske kommer visar sig att ledningen agerat absolut rätt. Hoppas det. För undvikande av missförstånd - att det satsas på egna ungdomar är bra, men kommer det räcka?

Nåväl, IFK:are är ett härdat släkte och vi har inte fått ta fram det stora jublet sen 1989. Kanske Göran B. fixar åtminstonde lite jubel till hösten.

 Utan minsta koppling till texten ovan, en Irländsk revolutionär sång - för att den är så vacker.

Idag är det 10 år sedan Björn Afzelius lämnade scenen för alltid. Av många sörjd och saknad - bl a av mig. Det är den enskilde artist jag sett live allra flest gånger - 15 gånger kanske fler. Minnet sviker. Från hans medverkan i Hoola till G-trotters och andra konstellationer, ensam och tillsammans med vapendragaren Wiehe, Rock och visor.

En av de finaste texter jag läst om Björn Afzelius var det "In memoriam" som Christian Dahlgren, med varlig hand, skrivit i dagens Borås Tidning. Han fångar alla strängar på Afzelius lyra och han gör det dessutom med en "snyting" åt de

"ryggradslösa opportunister" som vänder kaappan efter vinden. Den texten går till historien - i alla fall min. 

Besökte  i torsdags Bokrummet i Haga, Göteborg. Var första gången och utan tvekan är det en liten men synnerligen trivsam bokhandel ( eller remainder butik som de själva kallar det). 

Två inköp gjordes, kunde lätt blivit flera, dels en bok om svenska ishockeyspel och dess historia - bra bilder och informativ text. Dels en bok med "The Stories Behind the Songs", i detta fall Lou Reeds sånger. Bokens titel? inte helt förvånande kanske men inte speciellt fantasifullt - "Walk on the Wild Side". Mycket, och bra vald, information om en av mina "musikaliska hjältar".

Riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren (KD) tycker statsministern kan avsluta talen med "Gud bevara Sverige".

Jag tycker det vore lämpligare med "Gud bevara Världen", oavsett vilken minister eller president som ber om välsignelse.

Läste idag på Metros löpsedel att en 15-åring (barn/tonåringar med
varierande mognads grad) skulle åtalas för att ha kallat en polis för gris.
Det kan med rätta ses som olämpligt, rentav dumt. Men det som ändå ger skäl
att fundera är när det samtidigt, åtminstone enligt media, framgår att de
poliser (vuxna människor som dessutom förväntas vara professionella i sitt
arbete) som kallade människor för apa och även använde sig av andra
nedsättande yttranden på lägsta nivå inte kan åtalas.
Juridiskt kanske det är helt korrekt - men på ett moraliskt plan
obegripligt.
Av någon anledning kommer jag att tänka på några rader av Dietrich
Bonhoeffer. De är från "Motstånd och underkastelse" och fritt tolkade lyder
de "…..mot dumheten är man maktlös". Övriga slutsatser står var och en
fritt.

 Ikväll är det säker många som tittar på scghlagertävlingen på TV. Är säker trevligt men inte den musik eller tävlingsform som roar mig. Dessutom finns risken att Alexander Bard dyker upp. Bara det är ett skäl att inte titta.

Nästan hustrun, är inte gifta, sedan 30 år är denna helg på Unga Örnar utbildning i Stockholm. Kanske var det hennes tågresan dit som fick mig att tänka på Albion Band liden vecka.

 Såg ett lysande framträdande med dem på Nya Barowiak (efterdyning av musikforum) i Uppsala tidigt 80-tal. Förbluffades då över Cathy Lesurf och var engelska folkrock grupper hittade alla fantastiskt bra sångerskor. Sandy Denny, som så tragiskt gick bort 1978, Maddy Prior, June Tabor för att bara nämna några.

Då, på Nya Barowiak, hörde jag för första gången Love is like a railwaystation och som stor vän av Folkrock uppstod tycke. Låten finns på albumet "Light Shining" från 1983, Albino Records ALB 001.
Cathy Lesurf - sång
Ashley Hutchings - bas, sång
John Maxwell - trummor, percussion, sång
Simon Nicol - el- och akustisk gitarr, sång
Jean-Pierre Rasle säckpipa, sång m m
Dave Whetstone - akustisk gitarr, concertina, sång
som gäst finns dessutom Dave Mattacks - trummor, synt, med på albumet.

Men vilka ingick på Barowiak spelninge? Är osäker, bortsett från  Ashley Hutchings. Men hur var det med exempelvis Simon Nicol? (F ö var det inte då utan när Norges stolthet Veslefrikk spelade som en punkare snodde min folköl).