Björn Johnson, statsvetare och forskare vid Malmö högskola, visar i  "Kampen om sjukfrånvaron" socialpolitisk nutidshistoria. Med fakta visar han hur debatten om sjukfrånvaron felaktigt tog steget från ett arbetsmiljöproblem till att handla om överutnyttjande och fusk.

Han visar hur framförallt borgerligheten genom ett onyanserat debattklimat ledde politikerna att fatta beslut på bristfälliga och i vissa fall direkt felaktiga grunder.

Det är ingen överdrift att påstå att sjukfrånvarodebatten körde i diket. Frågan är; när träder DN och borgerliga politiker fram och säger - Vi hade fel!?

Nu ger Björn Johnson en korrekt bild av det som vid millennieskiftet kallades för ”den galopperande sjukfrånvaron” - men dessvärre har den nyliberala bilden fått stora, närmast katastrofala, konsekvenser för hela sjukförsäkringssystemet.

Vad som inte kom fram i debatten var att antalet nya sjukskrivna faktiskt
inte hade ökat särskilt mycket. Istället var det rehabiliteringsarbetet ute
på arbetsplatserna som hade havererat, med allt längre
långtidssjukskrivningar som resultat.

Studien omfattar tiden från 1995 och framåt. De påståenden som var
vanligast i medierna och den offentliga debatten jämförs med statistik och
resultat från bland annat arbetsmiljöforskning, sociologi, statsvetenskap
och nationalekonomi. Många påståenden saknade stöd i statistiken: tvärtemot
vad som påstods i debatten minskade till exempel antalet nya sjukskrivna
arbetslösa under den här tiden.
– Medierna har inte skött sin granskande uppgift, och politikerna har i sin
tur grundat sina beslut på en felaktig och överdriven bild av problemet,
säger Björn Johnson.

Widar Andersson i Folkbladet, som jag alltmer sällan är överens med, skriver här i en ledare några kloka rader; "Kanske kan Björn Johnsons bok bidra till att det verkliga problemet - den långtidssjukskrivna människans situation - kan närma sig den politiska debattens centrum. Jag hoppas att det blir så".

Som vanligt; bra kvalitets musik!