Ännu är vi inte riktigt framme vid 2012, några dagar återstår. Alltså lite plats för drömmar - varför inte drömma om och verka för 2012 som ett första av ett oändligt antal av FREDENS ÅR? Ett år när inte EU (eländet) skickar knektar för att mörda Asiater i sitt nyliberala bugande att behaga USA. Ett år när Irakiska, Afghanska, Svenska, Amerikanska, Afrikanska, - när alla - inte bara barn utan alla människor har samma värde och mer än något annat - rätt till sina liv. När Vita Huset och psedofigurer inom EU begriper att alla mödrar och fäder älskar sina barn lika mycket oavsett var man bor. När man inser att det i Krig inte finns några vinnare, bara de som kommer stå med historiens förakt och hårda dom.

Även om musiken inte kan smälta ner alla vapen till plogar (vi har ju inte lyckats - ännu) kan den förhoppningsvis röra vid våra känslor och få oss att begripa att krig och våld aldrig är en lösning, att soldater aldrig är hjältar utan tvärtom historiens (mest) misslyckade män och de som är värda det djupaste förakt, att John Lennon är ett exempel på vad som är möjligt.

Nedan några alster som med råge överträffar det fånigaste vår värld skådat - marscher;

.....och så Phil Ochs vid Djurgårdens ekar med Joan Baez vid sin sida;

.....från hopp till besvikelse.....alltså politiken, inte musiken.....Pete och Bruce, do it again!

OK, jag vet att nästa är en "repris" - ni har sett den tidigare - Tom Paxton från Tönder festivalen - väl värd att, ja vilket är det?, se på eller lyssna till? båda! - hur som helst, 2012 Peace Will Come!!!!!