The Festival Of The Midnight Sun var den första Rockfestivalen i Sverige.
Plats var Mantorps motorbana, midsommarhelgen 1970. Kom därför att även
kallas Mantorps-festivalen.

Kan tyckas som närmast stolligt att välja just det "svenskaste av svenskt", midsommar, för en musikfestival på den fagra Östgötaslätten.

Till en början får man nog säga att intresset var stort, inte minst i
media. Det spekulerades och gick rykten om vilka artister och grupper som
skulle uppträda.
När det närmade sig festivalhelg talades det om 40 000, 50 000 ja t o m 60
000 personer som skulle utgöra publik. Det var också siffror som nämndes
för att festivalen ekonomiskt "skulle gå ihop". Så blev det som bekant inte.
Som publik fick vi i alla fall lyssna till bl a Blue Mink (där Elton John
lär ha ingått), The Move, Hare Krishna grupp som var populära då, Cornelis
Wreeswijk & Made In Sweden, Opus III, Mecki Mark Men, November, och Canned Heat. Allt genom en mycket bra musikanläggning.

På midsommar afton anländer min kamrat och jag i en grå 2-taks SAAB.
Inhandlar mellanöl i en butik (trots att vi försett oss med flera
helflaskor vodka) och med våra 40 kronors biljetter passerar vi spärrarna.
Tillsammans med ett par Borås! tjejer flöt vi sedan bort i "mellis",
grillad kyckling, sand, halmbalar och bra musik.

Många efterkloka talar om fiasko och det var det uppenbarligen vad gäller mängd publik, uteblivna artister och måttligt professionella arrangörer. Men vi som var där och som inte hade samma förväntningar som redan dåtidens sensations journalister, vi trivdes i värmen. Att det tog lite tid mellan grupperna spelade mindre roll, det spelades ändå musik, solen sken (rekordvarm midsommar) och stämningen mellan festivaldeltagarna var god.

Inte ens raggarnas hot mot alla med långt hår kunde förstöra musikupplevelsen. F ö märkte man inget av dem.

Ett fiasko? Både ja och nej. Musikaliskt var det definitivt ett fiasko för
alla som inte var där - inte för oss som  upplevde The Festival Of The
Midnight Sun. Den lever kvar som ett soligt! minne.

Utan att kunna bekräfta det påstås att TV var där hela tiden. Finns det några rullar vore det kul om de kunde visas - varför inte som ett 40-års firande 2010.

Det förnekas av familj, förlag och goda vänner; att den i många stycken
begåvad konstnären Olle Adolphson skulle dölja sig bakom pseudonymen Bo
Balderson - upphovsman/kvinna? till 11 deckare. Frilansskribenten Magnus
Sjöstedt för i en understreckare i Svd fram teorin. Jag tvivlar inte på att
Sjöstedt gjort en gedigen textanalys, men jag tvivlar på att han har rätt.
Inte för att det spelar någon roll vem Balderson var/är, mer än att det kan
vara lite fantasi-roande för stunden.
Nog har jag läst några, inte alla, Baldersons böcker och jag är inte
imponerad, vilket jag däremot är av en del av Adolphsons texter - inte
alla.
– Jag kan inte i min livligaste fantasi tänka mig att han skulle ha gjort
det. Jag har känt Olle i 50 år. Det låter som ett skämt, säger den utmärkte
vistolkaren John Ulf Anderson till SvD.se. Klokt sagt!
Även dottern Maja Adolphson ställer sig frågande till att pappan skulle ha
varit den mytomspunna Bo Balderson.
– Jag har aldrig hört talas om att det skulle vara så, det kan inte stämma.
Jag borde ha hört talas om det under min livstid. Det fanns ingenting i
hans arv som tyder på det heller.

Andra som pekats ut är Sven Deblanc, Olof Palme, Ebbe Carlsson och Astrid
Lindgren. Jag tror det är lika osannolikt - och egentligen lika oviktigt. Men, i stort, ett jävla fint sällskap att hmna i.

Belfast City-kyrkan har tagit emot romer som flytt undan rasistiska
attacker. Som "represalier" har kyrkan vandaliserats. Förföljelsen av romer
har pågått länge och visat nazistiska undertoner.
Amnesty International säger att attackerna ingår i ett mönster av attacker
mot romer i Europa.
Åter igen en fråga EU bara i ord engagerar sig i. Förföljelsen av romer i
Europa torde inte vara en hemlighet för någon som har ögon att se med eller öron att höra med. Det är oerhört motbjudande att övervåldet och synen på romer tillåts fortgå. Att det ligger i linje med EU:s bugande och anpassning till överhet (läs höger om du vill) är inte något att förvånas över. Men, någonstans trodde man att människor skulle ha ett värde även i EU:s verklighet. Liken utefter Spaniens kust talar förvisso om något annat - Fästning Europa; äntligen har högern fått som den vill - dessutom lagstiftat.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy sade i ett tal i Versaille att burkan
inte är välkommen i landet. Uppenbarligen är han även religionsexpert då
han klargjorde att burkan inte är en religiös symbol utan ett tecken på
underkastelse:
– Den kommer inte att välkomnas på den Franska republikens territorium,
sade han, enligt nyhetsbyrån AP.
Regeringen är splittrad. Migrationsminister Eric Besson är emot ett förbud,
medan ministern för mänskliga rättigheter, Rama Yade, har sagt att hon är
öppen för ett förbud om syftet är att skydda kvinnor från att tvingas att
bära burka.

Låt oss, till skillnad mot EU, glädja oss och lyssna till;