Nu säger i alla fall en dansk forskare att det är värdelöst med grupparbeten, helt meningslöst. Forskaren heter Brian Lystgaard Due och finns vid Köpenhamn universitet och hans forskning visar att grupparbeten är direkt hämmande för kreativiteten. Inte heller leder grupparbeten till kreativa synergieffekter, som vi brukar säga att det gör. Snarare leder de till maktkamp, rädsla och bristande engagemang. En hel del människor är faktiskt lata och ser gruppen som en möjlighet till att man inte ska behöva bidra med något utan bara flyta med. Dessutom är folk oftast dåligt förberedda, det finns någon slags tanke om att idéerna ska komma av sig själva, bara för att man sätter sig i en grupp. Lägg sedan till människors rädsla för att göra bort sig, dvs säga något dumt i gruppen, eller rädslan för en konflikt i gruppen som gör att gruppmedlemmarna inte vågar ifrågasätta varandras idéer. Där har ni det. Grupparbetet i kubik enligt Lystgaard Due.

Samtidens orättvisor får allt för ofta passera utan någon egentlig reaktion. Inte minst tydliggörs detta genom firandet av att det är 20 år sedan den förhatliga Berlinmuren föll.

Men den skammens mur Israel låtit uppföra? Vad med den? Varför tillåts den stå kvar? Är det bara i ett historiskt perspektiv vi skall hylla när murar mellan människor rivs? Eller den mur som delar USA från grannen Mexico - för att inte tala om alla osynliga murar som byggts och byggs upp. Ofta har murarna till uppgift att skilja och bevara de bemedlades tillvaro mot de utsattas och deras rättfärdiga drömmar, och förhoppningsvis snart krav, om ett bättre liv. Vi vet att bara i kampen om att ta sig in i fästning Europa dör varje år tusen människor.

Den svenska tok- och bombhögern gör nu sitt bästa för att klistra muren på allt som är politiskt till vänster om mitten. Därmed vill de försöka dölja att murbyggandet idag mer än något annat är ett högerprojekt som bara skall
tillåtas falla om den råa (läs förhatliga) nyliberala kapitalismen finns på andra sidan.
Natalia Kazmierska skriver i Exåressen Kultur: "Det politiska och marknadsliberala kaos som Östeuropa gått igenom efter Kalla krigets slut liknar inte direkt något varmt och lyckligt frihetsparadis, det är samhällen där människor går under".

Det som varit symbolen för ett samhälle vi ville tro att vi hade lämnat bakom oss har tagits till nåder och blivit
högerns lans för att rättfärdiggöra sitt mönster av enkla åtgärder för att komma åt komplicerade problem.
De kommer inte att lyckas i sitt murbyggande och sin enfald; Berlinmurens fall visar att folkets vilja var starkare än ledarnas makt.