Finns gånger man får en text i sin hand och reagerar fast det klokaste kanske hade varit att låta saken bero. Så förhöll det sig nyligen då en godvän, bevandrad och kunnig i musikens stundom underbara värld, skickade mig en artikel med rubriken "ABBA - Sveriges enda punkband". Kanske var det undertecknarnas - Susanna Varis, idé och koncept samt Dr. Da Capo, text och research - mening att provocera? Jag vet inte. Båda är knutna till den stundom läsvärd "Blaskan", http://www.blaskan.nu/.
Utan att argumentera i sak faller givetvis rubriken på sin egen orimlighet. Med all respekt för Bennys musikaliska talang, Agneta och Anni-Frids utmärkta röster (Björn lämnar jag därhän) så känns parallellen lika plågsam som när ABBA pyttsades in i Rockens Hall Of  Fame. Snacka om inflation.
ABBA:s industriella dussinmusik var aldrig något musikaliskt landmärke utan mer en misslyckad gökunge i den samtida många gånger nyskapande och spännande musiken. Smetigt och kladdigt.

Det är synd eftersom de var och en åstadkommit en del oskyldiga alster som dock tål att höras.
För att försöka vara rättvis och balansera texten bör nämnas att inte heller punken var rakt igenom bra. Mycket var skräp - men aldrig smetig.
Samma sak gäller proggen. Men en avgörande skillnad var/är att progg o punk
levde/lever.