Är det verkligen rimligt att tro att forskningen kan lösa klimatproblemen åt oss? Säkert kommer nya alternativ och ny teknik "lösa" en del men viktigare är kanske en förändring av vår livsstil.
Är verkligen stegrad konsumtion och ständig tillväxt möjlig? Och är den önskvärd? Finns det inte andra värden än konsumtion som borde "tas till nåder" igen? Kanske rentav prioriteras.
Jag tror vi behöver börja NU och jag hoppas att ett maktskifte bidrar till det. Att sittande regering inte klarar framtidens utmaningar står utom allt tvivel.

En mer statligt styrd marknadsekonomi för att klara klimatet -ja, och mer omfattande fördelningspolitik - ja, är två måsten. Då ger vi legitimitet bland de breda grupperna för de nödvändiga förändringarna.
Så visst är klimatfrågan en tydlig markör av skiljelinjer i svensk politik.
Borgarna fortsätter krama flyg och annat vansinne medan oppositionen ser
tåg och förändring som en framkomlig väg för överlevnad.

Den alltid läsvärde Björn Elmbrant är tydlig i Dagens Arena 100428 och värd att citera;
"De borgerliga blir också lätt vansinniga inför de uppenbara behoven av att vi åter måste koppla samman individen med kollektivet, det privata med det politiska. Rör inte min stadsjeep!
Handfallna inför utvecklingen försöker borgerliga debattörer därför inför det kommande valet spela på rädslan (…...) Är färre bilar i städerna och mindre flygande verkligt något stort problem? Bara om man som de borgerliga vill rulla ut stenar i vägen för utbyggd kollektivtrafik på spår".