För att ingen skall behöva undgå Anna Hellgrens rent lysande artikel i
Dagens Arena 110128 ”saxar” jag delar av den nedan. Läs och njut;

”Det är kulturjournalisternas fel att inga företag vill sponsra kulturen:
de skriver ju för svåra texter. Kulturministerns senaste klavertramp är mer
än en groda, det är en symptomatisk bild av en regering vars politik
präglas av lynnig hämndlystnad och så mycket offentlig förstörelse som
möjligt.

Ett beteende som såklart går helt i linje med politiken. Trots
Schlingmannska ordvrängningar är Moderaterna fortfarande ett marknadens och
de mäktigas parti. Där idrottsföreningar för barn ska sluta sitta och vänta
på bidrag, där arbetslösa ska vara glada åt ett gratisjobb eller en
förtidspensionering och där de mest gynnade bjuds in till tidernas

pengaregn när politiken styr offentliga tillgångar till privata händer och
aktörer.
Ett samhälle där politik är detsamma som icke-politik har såklart inte
plats för bråkig kultur.

Men Lena Adelsohn Liljeroths upprepade utspel mot kulturen och
kulturarbetarna har en annan, betydligt mörkare, sida också. Hetsen mot
allt som inte omedelbart kan omvandlas till pengar, eller som kan tänkas
förvirra den köksrenoverande jobbskatteavdragsklassen – tillika
röstboskapen – är samma blåbruna populism som gång på gång genom historien
visat sig stå på avgrundens sida. Och under tiden vägrar utrikes- och
migrationsministrarna – och kommer undan med – att svara på vad de
egentligen sa till amerikanerna om ”Sveriges” nya syn på irakiska
flyktingar.
Det är inte bara Jimmie Åkesson som klappar händerna”.