En recention av Bob Dylan och Mark Knopfler, Globen den 4 november, är inte enkel och.....i mycket onödig.

Alltså;

1 Skit i låtlista, ok.

2 Recentioner av olika kvalitet fanns att läsa redan efter Malmö spelningen den 3 november.

3 Även Dylan åldras.

4 Sultans Of Swing killen är som bra Bandy - det gillar man.

5 Har Dylan varit bättre? Ja.

Desolation Row, när Dylan inte tvingar fram våra tårar - så vackert kan det vara - utan när han hugger in varje ord och en dissad gitarr instämmer i varje stavelse. Då är det knappast så dåligt att "man" lämnar arenan. Jo då några ansåg det (t o m rätt många, inte för Desolation Row utan för helheten). Vi talade med några som dröjt sig kvar vid T-banan och sökte kontakt (programmet i handen avslöjar).

Vad förväntar man sig av en 70-åring som aldrig aspirerat på operans förste älskare?

Vår (yngsta dotterns och min) snabbvisit i Sthlm visade en närmast spjuveraktig Dylan som t o m tog danssteg (var inte PRO gymnastik, så var den kommentaren undanröjd) log och verkade allmänt trivas.Ja t o m bjöd på RockaBilly.

Kvalitet håller.

Mark Knopfler lyfte Globens tak gång efter gång. Så mycket nyskapande folkrock, så enkelt det verkade när han lyfter folkrocken till nya höjder (jo då, det var lite DS också). Clannad, Bothy Band, Planxty, Spud, Fairport och Steeleye, deras ande svävade över Bandet men mest svävade nog Five Hand Reel av "förlagorna". Om det spelade någon roll vet jag inte för högst svävade ändå trollkarlen själv - Mark Knopfler.

Men ok, jag saknar inte Rheannas inställda spelning (eller vad det var)((ja, ja, ojust att göra den kopplingen)) men jag tycker Dylan och Knopfler "duger bra åt vanligt folk" (jag vet att somliga, om så inte går i trasiga skor, så i alla fall fatta andemeningen).