Var igår och bevistade invigningen av "Svenska Formrebeller" på Textilmuseét i Borås. D v s djärva mönster, lekfulla möbler och socialt engagerad design när radikala vindar drog genom svensk form och design på 60 och 70 talet.

Invigningstalade gjorde nestorn Carl Johan De Geer och författaren och utställningscurator Carolina Söderholm på ett minst sagt lysande sätt. Roliga och kunniga med glimten i ögat fängslade de oss som var där. Stor underhållning helt enkelt. Carolina vore värd ett eget kapitel ändå blir det Carl Johan som får bli centrum i några rader.

Hans berättelse om dagliga besök hos Lisa Larsson för att lyssna på Gunder Häggs (senare Blå Tåget) Tigerkaka och hur det ledde till att han tog med sin trombone till en Gunder Hägg  spelning och kort o gott klev upp på scenen och spelade med (enligt egen utsago tondöv och utan kunskap i trombonens hantering). Carolina flikar in med en redogörelse för vad Lisa Larsson faktiskt sagt och menat med "slit och släng". Vilket samspel mellan de båda.

Vi fick också veta att De Geer alltid "varit fel i tid" och att han tjänat mer på det han inte kan d v s mer på musik än design. Ok vi tar det med en nypa salt men förstår andemeningen. Vidare hur hans design inbringat mer ekonomiskt på föremål som de s a s inte var avsedda för.

10 FEBRUARI TILL 15 MAJ PÅGÅR UTSTÄLLNINGEN.

Vi är besatta av tillväxt. Det anser professor Tim JacksonHan ratar tillväxten som måttstock för vår välfärd. I hans samhälle finns till och med utrymme för kortare arbetstid.

Hur är det möjligt för en ekonomi att fortsätta att växa för evigt? Frågar han och besvarar frågan själv; ”det finns inget som växer för evigt”.
Tillväxtmyten slår Tim Jackson otvivelaktigt hål på i den nyutkomna boken Välfärd utan tillväxt (Ordfront).

De rikare länder kan (måste och bör) dra ner på konsumtionstakten, om inte kommer våra ekosystem att falla samman. Världen har begränsade resurser.
Det behövs en annan väg till välfärd, en ny ekonomisk modell för ett hållbart och jämlikt välstånd. Finanskrisen år 2008 visade, enligt Jackson, hur ohållbar vår nuvarande modell är.

I boken skriver han om att vi behöver återuppliva begreppet allmänhetens väl, offentliga rum och gemensamma mål. Han vill att de som arbetar med vård av åldringar och barn ska få bättre erkännande. Med ökade investeringar i offentliga nyttigheter.
Människor kan dela på de tillgängliga arbetena, till exempel i form av
arbetstidsförkortning.

Jackson påpekar att; ifrågasättande av tillväxten tycks dömt att vara förbehållet dårar, idealister och revolutionärer. Likväl måste vi ifrågasätta den. Välstånd för ett fåtal till priset av ekologisk ödeläggelse och ihållande social orättvisa är inte en grundval för ett civiliserat samhälle.