Den ekonomiska s k neoklassiska skolan är helt inriktad på tillväxt och marknad.
Vilket rimligen borde vara ett hinder för större vyer och ett större tänkande. Och så är det! Man kan med fog hävda att skolan har ett undervisnings- och
forskningsmonopol inom nationalekonomin.
Det är såväl allvarligt som besvärande, borde i alla fall vara, när ekonomi
ges samma dignitet som fysik, kemi och medicin. Det blundas för ekonomins
ideologiska innehåll och dess avsaknad av värdeneutralitet tydliggörs inte.
Tvärtom är det så nyliberala ekonomer vill framställa denna ”vetenskap”.

Man kan ställa frågan hur vi skall uppnå en hållbar utveckling, en av de riktigt stora utmaningarna. Där blir nyliberalerna svaret skyldigt. Miljö och överlevnad har aldrig funnits med på deras agenda. Fokusering på vinstmaximering och att tolka ekonomiska sammanhang enbart som marknader och priser är inte särskilt fruktbart.
Redan Gunnar Myrdal insåg detta - "värderingar alltid är med oss" – sa han,
och inte minst gällde det inom forskningen.
Otvivelaktigt blir det ett demokratisk problem när den dominerande forskningen hålla fast vid ett enda paradigm. Universiteten tenderar då att närmast bli politiska propagandacentral. För en ensidig fokusering på ekonomisk tillväxt upplevs av allt fler som ohållbar, (jmf. "Post autistic economics review").

Med något mindre ensidighet skulle det bli svårt att ge olika ekonomiska priser till personer som påstås ha utvecklat modeller för att förutse aktiekurser. Lite mer än så skulle krävas.
För hur det nu är så är vi rätt många som inte blint tror på marknadslösningar