Speedwayföraren Emil Kramer omkom i onsdags kväll i en singelolycka mellan
Mariestad och Töreboda.
Emil Kramer har tävlat för Örnarna och Valsarna, men också för Lejonenen i två träningsmatcher och en seriematch i år.
Han hade i dagarna tecknat nya kontrakt med Örnarna och engelska Somerset
Rebels där han röstats fram till "rider of the year" av fansen.

Varje olycka är givetvis lika tragisk men som rundbanevän känns det på någotvis "närmare" när det är en utövare av speedway som omkommer.

Vi är många som tänker på och kommer att sakna Emil Kramer.

I onsdags, den 9 december, var det 40 år sedan "den stora" Gruvstrejken i
malmfälten började.
Tisdagen den 9 december 1969 satte sig nämligen 35 gruvarbetare i
Svappavaara i protest mot att LKAB sänkt lönerna.
Nästa dag bestämde sig arbetarna vid centralverkstaden för att solidarisera sig med de strejkande. Vid lunchtid stod centralverkstadenstilla. LKAB-ledningen stängde av telefonförbindelserna med underjorden, men via lastbilar och på andra sätt spred sig budskapet: det är strejk!

Den 11, torsdag, var strejken i Kiruna och Svappavaara ett faktum; 3 100 hade lagt ner arbetet.
Den 12 var det Malmbergets tur. Från kl 10.00 fredagen den 12 var strejken total i Malmfälten. 4 800 man hade lagt ner arbetet. Det återupptogs först den 4 februari 1970.
Den tändande gnistan var ett dåliga löneavtalet, men bakom låg ett kompakt
missnöje som växt fram under många år. När LKAB 1957 blev statligt var det många som hoppades att förhållandena skulle förbättras. Så blev det inte.

Ett nytt ackordssystem kallat UMS började införas. LKAB hade i hemlighet utbildat cheferna i ledarskapsteser en amerikansk konsult tagit fram. Dessa offentliggjordes året före strejken genom att någon läckte dem till en
bibliotekarie i Malmberget. Teserna talar bäst för sig själva:

Ett par exempel: "En chef måste vara beredd att byta ståndpunkt för att stödja
högre chef.",

"En chef skall utveckla sitt ledarskap så att icke-chef (konsultens och LKAB:s term för arbetare) endast behöver följa given order."

För gruvarbetarna blev strejkens konkreta resultat bl a att UMS avskaffades, månadslön infördes på prov, lönen höjdes med 14%, och LKAB lämnade SAF.

Där den Östgötska slätten övergått i skog var vi många som stod med bössor och samlade in pengar till de strejkande gruvarbetarna. Vilka summor det blev och vilken betydelse det hade vet jag inte. Men det kändes bra och riktigt att göra det och i ett brukssamhälle präglat av metallindustri var det aldrig någon tvekan var sympatierna låg.

Det är not ingen överdrift att påstå att Christina Husmark Pehrsson är en obehaglig och lögnaktig person. En hycklare av format.

Hon påstod i SVT:s Agenda att remissinstanserna inte tidigare framfört den kritik som nu kommer av förändringarna av sjukförsäkringen. Det är lögn.
TCO kritiserade regeringen tidigt 2008, den berörda myndigheten Försäkringskassan,
men även Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet, fackförbund,
frivilligorganisationer och andra som har kontakt med de sjuka människor som regeringen blundar för (eller struntar i - är svårt att veta vilket),varnade för otydlighet och risk att sjuka personer hamna mellan stolarna.

Läkarförbundet ville; "belysa den grupp som har deltidersättning och delvis arbetar men inte heltid. Här behövs förtydligas hur den gruppen kommer att hanteras."
Allt detta för nästan 2 år sedan, så visst ljuger Husmark-Pehrsson.
Det är förvisso inte överraskande men ändå ynkligt att regeringen försöker smita undan sitt ansvar genom att skylla på Försäkringskassan. Vad det handlar om är regeringens människosyn. Den delvisa reträtten regeringen nu gör handlar förmodligen inte om något annat än att det blivit "en politisk kris" som
de har svårt att hantera mindre än ett år före nästa val.

Har nyligen läst Mian Lodalens bok "Dårens Dotter". En beskrivning av EN barndom. Utger sig inte för att vara något annat än hur ett barn upplevde och minns en begränsad tid. Varken sannt eller falskt. Kanske också delvis "romantiserat" eller "skarvat".

Välskrivet av en vass penna och när så behövs en vass tunga. Humor varvas med det som måste anses som tragiskt men ändå inte tungt. Roligt skrivet även när det är som jävligast. Starka personer (barn) som vägrar ge upp där många andra gjort det. Vilja, ibland anpassning men aldrig hopplöshet.

En jäkligt bra bok!

Julklappar till de vuxna i familjen brukar vara problem på så vis att ingen har några "önskemål". Dessutom finns en tyst och uttalad!? överenskommelse att inte köpa någonting till "varandra". Julen 2009 skulle vara ett undantag om inte en god vän liden vecka överraskat undertecknad med kopierade CD av Röde Mor boxen.

Det hade annars varit min önskeklapp.

Rock, vals, tango, visa - Röde Mor behärskar (behärskade) dem alla . Men också lysande versioner av Internationalen och Brechts "Enhetsfrontssång".

Om inte vissa plikter infunnit sig var tanken att se Mariedal - Växjö i Bordtennis eliten, men så blev det inte (en snutt på TV). Men å andra sidan gav det tid att lyssna "igenom" Röde Mor helt alena hemma.

Trettioåriga Kriget (från Rock at Sea)

Ytterligare några nedslag i Svensk Vinyl.

"Visa från Djupvik", Hawkey Franzen, en musikalisk och nyskapande gigant är här absolut på topp. 1969 - samma år som Pughs lysande "Ja dä ä de" och Gunder Häggs "Tigerkaka". Frågan är om inte Hawkey övertäffar dem båda. Givetvis en smaksak, men tillsammans med Red Mitchell, Janne Carlsson, Kenny Håkansson och Björn J:son Lindh skapar han en "klassiker". Omöjligt att välja ett spår före något annat.

Vidare Jason´s Fleece som fanns mellan 1970-71.Gjorde en LP med namnet Jason´s Fleece. Sam Ellison, Hawkey Franzén, Björn J:son Lindh,Red Mitchell, Kenneth Arnström, Jan Bandel, "Jojje" Wadenius, Göran Lagerberg finns med. Här kan "Confession" och "Honeyman" (Axelsson på den svenskspråkiga singeln som dessvärre försvunnit från samlingen) lyftas fram. Finns "drag" av vissa Traffic inspelningar - kanske!?

Britta Lindell, "Waiting for the next sunrise". Vet inte mer om henne än vad som står i konvolutet. Hörde låten "Moder Jord" en morgon på Scandic Hotell (hette nog inte Esso Motorhotell längre då) i Örnsköldsvik i början av 80-talet vilket ledde till skivköpet. Nils Landgren och Bengt-Göran Staaf finns med. Inspelad 1981.

Zal C Riders,bättre än det mesta. "Tatuerade bilsder" och "Zal C Riders" är samlingens befintliga LP. "Gigolo Drive Inn" en höjdare där inte minst Clas Rosenberg (tidigt Wilmer X) visar vilken utmärkt gitarrist han är. Sticky Bomb och "Sankan" Sandquist spelar trummor i nämnd ordning.

Motvind från "Rock at Sea"

Fackförbunden Byggnads och Elektrikerna ska betala 2,7 miljoner kronor till det lettiska företaget Laval.   

Det slår Arbetsdomstolen fast i en dom om tvisten kring ett skolbygge i Vaxholm i november 2004.           

Lettland såg den fackliga blockaden som ett brott mot EU-reglerna och principen om fri rörlighet över gränserna inom unionen.              

I december 2007 slog EU:s domstol fast att Byggnads blockad stred mot EU- reglerna.

Domen är knappast något att förvåna sig över - den följer EU rätten och är tydligt i linje med EUs lagstadgade nyliberalism. I den delen är det närmast fånerier att bli upprörd, precis som fackens "brösttoner" är det.

Så är det med "fredsprojektet" EU och "folkets" EU - inte folkligare eller mer fredsprojekt än en atombomb!

Nu har "fredspristagaren" Barack Obama offentliggjort sin Afghanistanpolitik. 34 000 nya knektar.
Bob Herbert skrev i New York Times att beslutet var "ett tragiskt misstag" och att knektarna skyndsamt borde åka hem. Det låter bra så långt. Men den amerikanska antikrigsopinionen har, vilket är olyckligt, enbart en amerikansk blick och ett för USA säkerhetspolitiskt perspektiv.
Visst är kriget i Afghanistan en svår fråga. Att ta avstånd från USA:s ockupation innebär inte stöd för talibanerna. Irakkriget var i den bemärkelsen enklare att ta ställning till - där kunde aldrig invasionen rättfärdigas. Ingen trodde på Bush lögner. Frågan är; kan den rättfärdigas i Afghanistan?

Ett par veckor till ett halvår efter tillbakadragande skulle talibanerna ta över enligt bl a Anders Fänge, Afghanistankommittén.

"Problemet är åtta år av amerikansk inkompetens och arrogans - arvet från Bush. FN:s och Natos operationer har blandats samman och FN förlorat kontrollen. Politik och militär har blandats samman och politiken undervärderats. Hamid Karzais styre har drunknat i egen korruption och negligerat rättighetsmedvetna ryggradsreflexer" skriver Per Wirtén, Dagens Arena 091202.
Han fortsätter "Efter åtta år har ingen ens tillstymmelse till svar. De som
dominerar är upptrappning utan politisk substans och tillbakadragande utan
politisk heder. Vi stirrar ner i ett svart hål. Det enda vi ser är skräck".

USA håller på att, eller har redan, skapa ett nytt Vietnam. Vi vet hur det slutade. Deras nederlag och deras historiska skam lär inte bli mindre i Afghanistan. Demokrati och mänskliga rättigheter förverkligas inte med amerikanska gevär och bomber.