Rune Lind blev 80 år. Han somnade in i måndags på ett sjukhem efter en längre tids sjukdom. Han var utan tvekan en av IFK:s verkligt stora kämpar.

 1955-64 spelade han 147 A-lagsmatcher för IFK och 8 matcher i de europeiska cuperna. 3 mål blev det för Rune och 3 SM-Guld 57-58, 59 och 61.1963 var han "bara" med i 8 matcher vilket inte räckte till en guldmedalj.

- Grabbarna med stjärnan är inte längre från orten, lär Rune ha yttrat. IFK och Norrköping (även Östergötland) var det han ville se i topp.

Efter degraderingen 2008 var Rune besviken - IFK var toppfotboll i hans tänkande. Allt annat var otänkbart.

Rune Lind spelade också elitbandy i näst högsta serien i Finspångs AIK. Lagkamrater där var bl a Bill Björklund (halvback i IFK), Thomas Cratz (svensk mästare med Katrinehols SK i bandy och matchhjälte).

Detr är svårt att tänka att Rune Lind är död. Det var ju han, och Hasse Rosander, och Per-Inge Jansson, och Roland "Rolle" Pressfeld (inte så mycket eftersom han var på vänstersidan) och allra tidigast Sven Axbom vi grabbar och tjejer diskuterade vem som skulle spela.

Efteråt var man, precis som i Bandy matcherna, nöjd att ledningen valt Rune.

Bluffen Markus Larsson "skriver sin skit" i AB den 4 juli efter att ha sett John Fogerty i Borlänge. Han har inte fattat någonting, absolut ingenting. Bara ett exempel sen glömer vi honom; Fogertys magnifika hyllning till inte bara Roy Orbison utan till hela den generation musiker som lagt grunden till Rock, Pop, Soul - ja vad du vill, om  detta skriver Larsson "Och vad är poängen med att köra "”Oh pretty woman”"? Samtidigt som han "skriver upp" en onödig pratare som Jay-z. Som sagt Larsson har inte förstått någonting.

Såg John Fogerty göra en lysande 2 timmars spelning i går kväll. Platsen var Sofiero utanför Helsingborg. En vital, glad och spelsugen Fogerty bjöd på lysande Rock´n Roll. Kompetenta medmusiker och han själv i högform - startar med Up Around the Bend därefter Susie Q och innan 5:an tar vid har vi också fått höra Locking out my Backdoor. Hur denna virituos kan skriva alla dessa minst sagt "älskade" låtar är en gåta. Att efter passerade 60 dessutom spela skjorten av det mesta i dagens "Rock sväng" är bara att buga sig för.

Att spelning efter spelning tordas och kunna skifta i repetoaren och ändå spela det publiken vill höra är minst sag lysande av en strålande musiker och "Rock världens" bästa röst.

Hans röst är sinnebilden för Rock´n Roll på samma sätt som Keith Richards gestalt är det.

1968 tjänade GM:s vd 66 gånger mer än företagets arbetare. 2005 drog Wal-Marts vd in 900 gånger mer än de anställda. Situationen närmar sig det sena 1800-talets när amerikanska populister, den tidens radikaler, myntade begreppet plutokrati om den hejdlöst nyrika överklassen. Tony Hayward och Carl-Henric Svanberg tillhör vår tids solariemättade plutokrati. Indignationen över deras livsstil är en naturlig konsekvens av ojämlikheten.

Utan att, som stor vän av Tysk fotboll, visa någon skadeglädje över Argentinas förlust - vem gillar inte Messi? - är det lätt att konstatera Tysklands lysande match. Det synnerligen klokt sammansatta laget spelade fullkomligt ut ett av guldaspirantlagen. Rolig, fantasirik, teknisk, snabb, organiserad ja säg vad som saknades. Något att grunna på för alla belackare. Och den klokhet och det mod som de visar vid föryngring av laget.

Hur långt räcker det? Svårt att säga. Holland överraskade dess bättre och gick vidare, Spanien - gör de ett mål så kan de spela ut och är nästan omöjliga att besegra då. Men i skrivande stund finns såväl hjärta (som alltid) som gissning att Tyskarna "kan ro hem VM".

Förmodligen var det fler son"höll" på Brasilien framför Holland. Dock inte undertecknad. Vilka som var "bäst" vill jag vara osagt. Men sympatierna fanns hos Holland.

Är ingen hemlighet att Holland - Tyskland är undertecknads önskefinal. Baserat på s a s nutid och historia.

Det "känslomässiga" problemet är Spanien. Nu när de står upp är det ett lysande fotbollslag. Ok, de "får vara med" ihop med Tyskland och Holland - visst ja, Argentina, de är också ok.

Tommy Rander skriver, som vanligt initierat ock kunnigt, i senaste numret av Speedway Racing (det bästa magasinet i Sverige) om orsaken till publik "tappet". Han har rakt igenom rätt men glömer en viktig del.

Analysen att publiken är s a s tudelad, grundpublik och den andra publiken, är korrekt. Likaså respektive grupps betydelse. Men vad TR missar är en del av det jag skrev om på bloggen den 11 maj under rubriken Speedway - vad kan och bör göras?.

Alltså matcherna får inte vara avgjorda "från början". Ett exempel; Vargarna mot Lejonen - Vargarna hade 16 poängs ledning efter mötet på Kråkvilan (numera ICA Maxi Arena) men ingen det allra minsa insatt i speedway trodde att de skulle klara bonusen på Gislaveds "travbana" = Lejonens hemmaplan.

För att undvika missförstånd - det är givetvis inte det synnerligen kompetenta laget Lejonens fel. De följer reglerna.

Men att en rutinerad förare som Mikael Max kan köra som "reserv" är direkt pinsamt. Att han på hemmaplan skall krossa juniorer i motståndarlaget är minst sagt besvärande för sporten och svensk speedway. Att dessutom höra den andra publiken i sin okunskap jubla gränsar till det man kan stå ut med.

Nå vad är då lösningen?

"Endast Svenska, kanske bara juniorer, som reservförare" skrev jag den 11 maj. Jag skärper förslaget och förtydligar mig - bara svenska juniorer, som reservförare!

Ty risken är, vilket Rander missar, att annars så tappar speedwayen även bland grundpubliken.