Patti Smith får Polar priset. Kan bara konstatera att hon i varje tum är värd det - och alldeles säkert en hel massa andra priser också.

"Jag har svårt att förstå varför man skall jubla över någon annans död". Så avslutar Mikael R Karlsson en artikel om mordet på Usama bin Ladin i Borås Tidningen den 3 maj. Jag delar hans uppfattning. Nämnde Karlsson är en av de absolut mest läsvärda när han skriver i BT. ".....men de värsta massmördarna tillhör knappast al Qaida om man räknar oskyldiga offer", skriver han vidare - rätt igen.

Bl a president Obama skulle ligga illa till, hur mycket han än frossar i svullstigt unken nationalism och illa dolda lögner i sitt tal. Någon kommentar till de mångdubbelt fler som dödats av USAs vedergällningspolitik har han inte i sitt moraliserande. Frågan återstår alltså; vad är det som gör ett amerikanskt liv mer värdefullt än ett afghanskt eller irakiskt? Älskar inte afghanska och irakiska mödrar och fäder sina barn lika mycket som amerikaner?

Att en massmördare är död gör, som Mikael skriver, knappast världen sämre.

Min förhoppning är (ja, jag inser det naiva och "orealistiska") att de ännu levande massmördarna, bl a nämnde Obama, inte mördas men väl ställs inför rätta.

Hur det än blir med det lär historiens dom bli hård.

Inte för att jag fällde någon tår men jag har precis som Mikael R Karlsson svårt att förstå varför man skall jubla över någon annans död.