Skyddar bombkrig civila? eller är det så att bombkriget i själva verket är en monstruös omskrivning av krigets verkliga syfte?

Bara en mycket dum person kan hävda att bomber skyddar civila. Verkligheten är dess motsats. Civilbefolkningen drabbas alltid värst av krig.

Kanske är det därför bl a Afrikanska Unionen kräver att Natos krigsoperationer mot Libyen omedelbart stoppas? ( Kan USA:s, Natos och EU:s arrogans vara tydligare? kan de måttliga begåvningarna Sten Tolgfors och Urban Ahlins vara tydligare? vad spelar det för roll vad Afrikanska Unionen säger tycks de mena (eller tror de att bomber inte träffar civila?) - nu gäller det makten över och vinsterna från naturtillgångarna.

Givetvis måste det blodiga inbördeskriget bringas till ett slut. Men
i det syftet bör FN skicka fredsförhandlare till Libyen, som Afrikanska
Unionen och de latinamerikanska Alba-länderna föreslagit, inte bomber.

Därför är det rätt att säga NEJ till bomber över civilbefolkningen och NEJ till att Sverige skall göra drängtjänst.

När USA och Nato är inblandat finns alltid skäl till misstänksamhet. Vi vet att
makten över olja, gas och andra naturtillgångar döljas bakom dimridåer och
termer om humanism och mänskliga rättigheter - då är det knektarnas och slaktens marknad – som i Irak, som i Afghanistan, som i….. och då är all humanism bortblåst. Då skall det byggas ”demokrati” och värnas om mänskliga rättigheter på amerikanska gevär – vi har sätt det förr och resultatet har ständigt blivit mer våld och mer död.
Sverige bör alltså inte göra drängtjänst åt USA och Nato. Däremot bidra med
humanitär hjälp till alla civila offer som är resultatet av en diktator och
västerlandets imperialistiska makt strävanden.

Abdulhadi Khalaf  lektor vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds
universitet säger bl a;
”Gaddafi har till punkt och pricka följt Internationella valutafondens
strukturanpassningsprogram. Veckan innan folkupproret startade kom IMF med
en rapport där Libyens ekonomiska reformer fick beröm. Staten har avsagt
sig sitt tidigare ansvar för vård, utbildning, arbetstillfällen,
prissättning och kontroll av marknaden. Det har lett till ökad inflation
och sjunkande levnadsstandard. Detta var en mycket stark grund för folkets
uppror”.
Khalaf lyfter också fram västmakternas dubbelspel.
”De som bombar Libyen är samma stater som sålde vapen till Gadaffi för
hundratals miljoner euro varje år. Gaddafi beväpnades av Frankrike,
Storbritannien och USA, inte Indien eller Tchad.”
”Vad har hänt i Somalia, Afghanistan och Irak? Väst har avsatt despoter men
de har istället skapat nya despoter eller kaos. I det som pågår nu måste
man inse att det finns ”realpolitiker” som ser möjligheter”, säger
Abdulhadi Khalaf.
”En sådan möjlighet är Libyens oljerikedomar. Kriget kan ge västländer
starkare kontroll över oljan än tidigare. En annan möjlighet är att sälja
mer vapen.
Detta är ett riktigt krig i tredjevärlden där man kan testa plan,
radarsystem och raketer och sedan stämpla dem som dugliga i strid. Detta
synsätt är en realitet bland en del politiker. Kom ihåg hur Tony Blair
hjälpte Gaddafi att få tillbaka sitt anseende i väst medan Gaddafi hjälpte
Storbritannien genom att köpa vapen och ge Storbritannien bättre villkor i
konkurrensen om framtida oljeprospektering i Libyen”.