Låginkomsttagare lever på ett mer hållbart sätt med liten klimatpåverkan, enligt forskaren Karin Bradley.
Fotograf: Karin Råghall
"De rikas livsstil är problemet" 7 FRÅGOR | 2009-06-03 Sju frågor till Karin Bradley, miljöforskare på KTH, som menar att medelklassen styr synen på miljövänlighet. 1) Vem är miljövänlig?
– Det som de flesta anser vara miljövänligt är att sopsortera, handla ekologiskt, byta till miljövänlig bil och vistas i naturen. De här sakerna görs ofta av svensk medelklass. Men det är inte nödvändigtvis mest miljövänligt. De som påverkar klimatet minst är människor med låg inkomst – trots det känner de sig ofta ”dåliga på miljö”.

2) På vilket sätt fanns de här mönstren hos människor du intervjuade i Tensta och Spånga?
– I Spånga bor mest etniska svenskar i medelklassen. De betedde sig på det sätt som anses vara miljövänligt. I Tensta är de flesta låginkomsttagare och över 80 procent har annan etnisk bakgrund än svensk. Där kände sig folk inte som några miljöhjältar. Detta trots att de bor mindre, reser sällan, konsumerar mindre och äter mindre kött än de med högre inkomst.

3) Så miljöhjälten är egentligen en låginkomsttagare?
– De jag har intervjuat lever mer miljövänligt för att de inte har så mycket pengar. Vad jag tycker är tragiskt är den bild Tenstabor har av sig själva. De känner inte att de är bra medborgare, de skäms över att bo i ett skräpigt område. Man blandar ihop rent, snyggt och grönt – så som det ser ut i Spånga – med god miljö.

4) Varför är du kritisk mot projekt där man lär ut sopsortering till folk i förorten?
– Man borde snarare sikta in sig på de rikas livsstil. Problemet i Sverige är att vi lever i överflöd och konsumerar för mycket.

5) Vad händer när symbolfrågor som ekologisk mjölk och sopsortering är i fokus?
– De stora klimatbovarna hamnar i skymundan: hur man bor, hur mycket man reser och konsumerar. Det är absurt att man fokuserar mer på sopsortering än på konsumtion.

6) Du menar att det här blir problematiskt också på lång sikt – hur?
– Det som lyfts upp är en energislösande livsstil som gör att mer miljöresurser går åt, vilket innebär ett problem för framtida generationer.

7) Om man nu ska fokusera mindre på att köpa sig ur miljökrisen, vad ska man göra?
– Framför allt engagera sig mer i samhällsfrågor och försöka påverka politiskt. Nu finns det en inställning att man har gjort sitt när man handlat ekologiskt eller köpt en utsläppsrätt. Det räcker inte med symbolfrågor.

Väl medveten om att det kanske inte är "main stream" eller politiskt korrekt idag att sätta ett frågetecken för om EU verkligen är en demokrati - i bemärkelsen folkstyre -gör jag det. Frågetecknet är för mig synnerligen befogat.
Vill man begränsa demokratins innebörd och bara sätta ett likhetstecken med rätt att rösta - för det det får man otvivelaktigt. Men till vad? Ett låtsasparlament? Eller en verklig maktfaktor?

Min uppfattning är att hela EU är lagstiftad högerpolitik och att icke deltagande också är ett deltagande. Med den uppfattningen, oavsett om den är rätt eller fel, kan det mycket väl vara förnuftigt att inte rösta. Folkomröstningen 03 om EMU var förnuftig att rösta i.
Att utkräva ansvar, en av demokratin grundstenar , förefaller mig svårt - nästan omöjligt - inom EU. Styrelseformen tycks närmast formad för att just omöjliggöra något verkligt folkligt inflytande och ansvarsutkrävande. Skall man då legitimera denna "demokrati" med sin röst?
Många gånger tycks "EU-parlamentarikerna" anse det viktigare att vi röstar,
för att legitimera sig själva?, än att vi röstar på det parti de företräder.
Ohjälpligt kommer jag att tänka på den ryska nomenklaturan och de
"fantastiska " siffror vad gäller deltagande som de hade i sina "val".
Utan alla jämförelser i övrigt måste man nog ändå se ett lågt valdeltagande som ett nederlag för hela EU konstellationen.

Det är ju så att ca. 80 procent av alla nya lagar som antas i Sverige har initierats av den icke folkvalda EU-kommissionen i Bryssel.
"Maktdelningsprincipen är ett fundamentalt begrepp i moderna demokratier och utgör en av dess grundvalar" står att läsa i Wikipedia. Delar man den uppfattningen har EU uppenbara brister. Utifrån Montesquieus tankar och principer delas traditionellt statsmakten i tre delar: den verkställande, den lagstiftande och den dömande. Dessa skall dessutom vara oberoende av varandra. Det bör leda till eftertanke och ett konstaterande att; Uppenbarligen skall inget vara enkelt!