En viktig och klokt skriven debattskrift av en klok och kunnig person har i stort sett obemärkt passerat kultursidor och kritiker. (Boken är måhända inte tillräckligt korrekt i anpasslighet för att ge dessa tyckare förstaklassbiljetter till de stora seminarierna?).

Jag talar om "Vägen ut ur Afghanistan" av Pierre Schori; Sveriges inträde var ett "strategiskt misstag" bl a för att;

Det äventyrade trovärdigheten av Sveriges militära alliansfrihet och Förenta Nationernas fredsbevarande förmåga. Schori var motståndare "light" till anfallskriget mot Afghanistan redan från början - svenska insatser borde ske under FN:s ledning och behövdes, då som nu, mycket bättre i Afrika.

Att ISAF skulle agera ”på uppdrag” av FN får man lätt intryck av när man hör ledande svenska politiker idag. Nio år efter anfallet mot Afghanistan deltar Sverige med mer än 500 knektar. Sverige och ISAF gör drängtjänst på det mest föraktliga sätt åt  NATO:s och Förenta staternas befäl utan att ha något som helst inflytande över hur kriget förs och varför.

Schori lyfter med sin bok debatten i Afghanistanfrågan, vilket i stort bara Tage G. Peterson och Maj-Britt Theorin haft modet och integriteten att göra tidigare.

Schori begränsning och fel är när han hävdar att “Afghanistankriget hade en folkrättslig grund genom att USA agerade med stöd av FN-stadgans artikel 51 om rätt till självförsvar”.
Men de två FN-resolutionerna efter ”9/11” nämnde inte Afghanistan. De erkände förvisso Förenta staternas rätt till självförsvar (vilket alla FN:s medlemsstater har) men gav inget tillstånd att agera, vare sig i Afghanistan eller någon annanstans.

Säkerhetsrådet ägde alltså fortfarande frågan då Förenta staterna egenmäktigt anföll Afghanistan. De som hävdar denna uppfattning i Sverige  har svårt att göra sig hörda. Men konsekvensen av en sådan uppfattning blir otvetydigt att Förenta staterna är krigsförbrytare (liksom dess allierade Sverige), att de utländska trupperna är ”ockupanter” och att afghanerna har rätt att göra motstånd även med militära medel (man kan då tala om ”dödade” svenska soldater men inte om ”mördade”).