Katrin Axelsson, brittiska organisationen Women Against Rape, skriver i The
Guardian 9 december (på angivna länkar kan du läsa Katrin Axelssons orginaltext):
"Många kvinnor i både Sverige och Storbritannien undrar över den ovanliga iver med vilken Julian Assange jagas för våldtäktsanklagelser”.
Trots att Sverige har de högsta antalet rapporterade våldtäkter per capita i Europa och dessa har fyrdubblats under de senaste 20 åren har antalet fällande domar minskat.
Den 23 april 2010 skrev Carina Hägg och Nalin Pekgul  i GP att upp till
90% av alla rapporterade våldtäkter går aldrig till domstol. År 2006 dömdes
sex personer för våldtäkt fast nästan 4 000 personer rapporterades.

Assange nekades borgen i England trots borgensåtaganden på mer än 120.000
pund. Ändå är borgen efter våldtäktanklagelser rutin.
Det finns en lång tradition av att använda våldtäkt och sexuella övergrepp
för politiska syften som inte har något att göra med kvinnors säkerhet.
Kvinnor ser inte med blida ögon på att vårt krav på säkerhet missbrukas,
medan våldtäkter fortsätter att försummas i bästa fall och skyddas i värsta
fall”.

Även om kvällens nyhet att Assange släpps mot 200 000 pund i borgen och med otaliga restriktioner stämmer förändrar det ingenting och frågorna kvarstår.

Kenny Håkansson återupplivar triokonceptet och den psykedeliska rockmusiken
på sitt första soloalbum på tio år. Där finns plats (precis som vi önskar för gitarrekvilibristiska eskapader. Drömskt svävande kan vi resa med i musiken, inte minst när gitarren lyfter i Kennys händer, basen och trummorna följer med och t o m gör egna utflykter.

Kennys sång är en ljus stämma, följsam och en betydande del när helheten lämnar det jordiska och svävar iväg. Otvivelaktigt sjunger han bra och låter också rösten ha den stora ”psykedelisk potential” den faktiskt har.
En mycket respekterad del av Sveriges rockhistoria har ännu en gång skapat
och gett oss magi. "Losing you" är den personliga favoriten från projektet "Psychedelic dream" som. Ett projekt som, vilket jag tänkt att inte skriva, på någon plats på något spår för tankarna till Ten Years After och Ciricklewood Green - i dess bästa bemärkelse.