Kanske är det att "något överdriva" att tala om korporativism när man ser vilka summor som går i bidragen till de politiska partierna.

Över en miljard! Det är häpnadsväckande summor.

Vi minns vår Socialdemokratiske historielärare från gymnasiet som bad oss att ständigt hålla ögonen på vilka pengar partierna fick från staten - orädd påpekade han att ett korporativt samhälle vill vi inte ha.....eller?

Han klargjorde för oss den fara för demokratin som låg i en symbios och ett samförstånd genom ömsesidigt beroende. Då blir vi valboskap, sa han, och partierna behöver inte längre vara så attraktiva att människor vill vara medlemmar.

Visst har man skäl att idag ställa sig frågande inför sambandet mellan medlems- respektive offentlig  finansiering. Statens, landstingens och kommunernas finansiering överstiger idag en miljard svenska kronor. Mellan 2000 och 2007 ökade de med ca. 40 procent - nästan fyra gånger inflationen under samma tid. Ett stöd partierna själva beslutat om.

Eftersom jag tror på folkrörelse modellen finner jag dagens systen motbjudande. På samma sätt som jag upplever presstödet - låt oss säga - tveksamt.