Under rubriken "Segregationen växer i skolans värld", Tidningen Riksdag och
Departement  nummer 8/10, står att läsa att "Många forskare menar att de ökade skillnaderna mellan svenska skolor är en huvudorsak till att elevernas resultat på nationell nivå försämras snabbt. Och ökad skolsegregation kan bli mycket dyrt för samhället".
–"Det finns mycket som talar för att utvecklingen förstärkts under den senaste mandatperioden. SCB:s siffror visar att betygsskillnaderna mellan skolor ökar. Alla mått pekar i en negativ inriktning", säger Lena M Olsson, skolråd vid Skolverket.

De borgerliga hävdade att fler privata fristående skolor skulle minska
segregationen. I praktiken blev det tvärtom.
Dessutom sätter segregationen i sig i gång negativa spiraler: Ju fler elever som försvinner från en skola, desto sämre rykte får den. De starkaste drar i väg. Och många fler funderar på att lämna skolan. Forskningen visar också att disciplin-problemen ökar drastiskt om det finns få barn från medelklass- och/eller akademikerfamiljer.
När mer än hälften av eleverna kommer från ”fattiga” familjer, nästan alltid från minoritetsbakgrund, blir effekten dramatisk, och konsekvensen blir att samtliga elever i klassen presterar sämre än annars.
Ju mindre segregerade skolsystemen är, desto bättre presterar eleverna på
en nationell nivå.

I Finland, som har ett skolsystem som påminner om det Sverige hade före
friskolereformen, är däremot den sociala skolsegregationen den lägsta i EU.
Framför allt är det de svagaste eleverna i Sverige som presterar sämre än
de svagaste eleverna i Finland.

Resultatet har blivit att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Och därmed ökar skillnader i resultat mellan skolor.

Bo Malmberg, som bedriver ett stort forskningsprojekt med namnet ”Den svenska skolans nya geografi”, är kritiskt inställd till friskolornas roll i segregations- processen. En förstudie från Uppsala visar hur friskolor i centrum drar till sig medelklassbarn från hela staden, medan barn till socialbidragstagare går kvar i sina stadsdelar.
– Friskolor rekryterar från socialt starkare familjer. I dag har vi en låt-gå-politik när det gäller friskolor. Vill man att det ska gå bra för ens barn måste man vara mer och mer om sig och kring sig. I stället för att det är samhällets ansvar blir det föräldrarnas ansvar. Den nuvarande skolpolitiken struntar i det här. Segregationen kommer på sikt att kosta samhället väldigt mycket pengar. Jag tror att vi kommer att få se en stor debatt om detta under de närmaste åren, tror Bo Malmberg.

Mona Sahlin säger att hon kan tänka sig att låta undantagen från turordnings-
reglerna i lagen om anställningsskydd (Las) vara kvar. Att företag med högst tio anställda får göra undantag från turordningsreglerna.   
Samtidigt säger hon att hon vill lagstifta om könskvotering i bolagsstyrelserna, en lag hon vill ha beslut om till 2012. 

Utan tvekan är det lite genant att konstatera vilka frågor Sahlin prioriterar. Men det gäller uppenbarligen att tycka som en del av sina ”kompisar”.   

Jag skrev klargörande om Las på bloggen den 24 februari;

"Kraven på ändrade turordningsregler i Las, Lagen om anställningsskydd,
drivs hårt av näringslivets intresseorganisationer. Ett argument är att det
ger småföretag problem då de inte vid neddragningar kan behålla den personal som behövs för att utveckla företagen vidare.

Men detta stämmer inte.
– Den stora majoriteten av företagen upplever att arbetsmarknaden fungerar
som den ska, säger SEB:s företagarekonom Ingela Hemming.
Undersökningen av SEBs Företagspanel, visar att ju mindre företagen är, desto färre är det som ser problem med turordningen. 81 procent anser inte att de måst göra sig av med kompetens de behöver. Och av de 8 procent som anser de behövt det är största andelen bland företag med 50–249 anställda, där en femtedel ser las som ett problem. Bland de minsta företagen krymper siffran till 3 procent.
Snart är det bara svenskt Näringsliv som tror på sina egna myter"! Och, får man dessvärre lägga till idag, Mona Sahlin. Skärpning ! 

Det är intressant att fundera något på begreppen bidrag respektive försäkring. Hur används de? Kanske ändå intressantare - används de rätt? Min uppfattning är att svaret på den sista frågan måste bli ett rungande Nej. Den agenda högern salufört, och som okritiskt accepterats av inte minst de journalister som blir lyckliga för en gratis förstaklass biljett på flyg och därefter skriver "som husse vill", innebär att även ords definition anpassats efter maktnomenklaturans önskemål.

För att inte nedanstående text skall missuppfattas vill jag klargöra min uppfattning; vi skall ha bra a-kassa, sjukförsäkring, barnbidrag och föräldraförsäkring. Sistnämnda kommer jag dock nedan hävda är ett bidrag och ingen försäkring. Definition följer strax .Jag vill tydliggöra det tarvliga spel högern bedriver genom begreppsförvirring och lögner.

Vad är då en försäkring? Jag använder begreppet enligt följande, förvisso
förenklade, definition; Ett löfte om ersättning för särskilda eventuella framtida förluster i utbyte mot en periodisk inbetalning. Avsedd att skydda (en viss) ekonomiska välfärd för en person, företag eller annan enhet vid oväntad förlust. Vissa former av försäkringar krävs enligt lag, medan andra är frivilliga. I utbyte mot betalningar från den försäkrade samtycker försäkringsgivaren till att betala
innehavaren en summa pengar vid förekomst av en specifik händelse. (En möjlig kritik mot min definition är att hävda att allt inom Socialförsäkringssystemet är försäkringar. Kan acceptera synsättet, men för att tydliggöra den politiska "röra" högern vill åstadkomma och som jag vill påvisa underlättas det av om min definition används).

Till saken. Ex. föräldraförsäkringen, som jag menar (enligt definitionen) inte är en försäkring utan ett typiskt bidrag finansierat via skattsedeln, omtalas alltid som just en försäkring. Varför då? Jo det anses, med all rätt, vara ett samhällsintresse med goda uppväxtvillkor för barnen och då "klingar" försäkring bättre än bidrag. Men Barnbidraget då? det heter ju bidrag.
Barnbidraget fick sitt namn när det fortfarande fanns socialkonservativa och socialliberaler och ordet bidrag inte hade börjat vantolkas och missbrukas. Därför fick det heta precis vad det var - ett bidrag. Dessutom ett alldeles utmärkt bidrag, men som sagt ingen försäkring. Och på samma sätt förhåller det sig med den felaktigt benämnda "föräldraförsäkringen" - ett bidrag men ingen försäkring.
En försäkring betalar individen själv, solidariskt, för att kunna gardera sig mot risker, som sjukdom eller arbetslöshet och som de flesta enskilda inte själva skulle klara av ekonomiskt.

Alltså Sjukförsäkringen är en försäkring, A-kassan är en försäkring. Men att röra ihop begrepps betydelse har varit, och är, ett sätt att vilseleda medborgarna och dessutom skuldbelägga sjuk och arbetslösa.

Det är den synen jag vill klargöra och kraftfullt ta avstånd från.

Bombliberaler, till vilka man får räkna Nyamko Sabuni, vill att Säpo skall kartlägga "våldsbejakande radikal extrimism i Sverige". Det skapar problem. Inte minst skapar beslutet problem.

Den rapport som ligger till grund för Sabunis beslut, Försvarshögskolans och Magnus Ranstorps och Josefine Dos Santos ihjälsågade, "Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild" som är totalt utdömd (rapporten består av 30 andrahandskällor, källmaterialet är förstört o s v.). Säpochefen menar att rapportörerna har "överdrivit situationen" och till skillnad från ministern såg han inget "hot mot demokratin" i form av islamistisk extremism. Bara enskilda individer vars potentiella extremism säkerhetspolisen redan känner till.

Trots det låter Nyamko Sabuni samma rapport ligga till grund för en storsatsning på att kartlägga just detta "hot".

Vad säger man? Problemen handlar i ministerns ögon inte om diskriminering, fattigdom, rasism, arbetslöshet, dåliga bostäder eller litet politiskt inflytande bland invånarna - de handlar om islam, och muslimer. Verkar som ministern gått från att vara enögd till att bli blind! 

Att samma idéproblem saknar alla former av vetenskaplig förankring spelar mindre roll. Kritik av det slaget avfärdas - om den alls bemöts - enkelt med att man vet att "det är så".

Dock, "extremister" finns såväl i betongförorter som i det småländska bibelbältet. Men att det, med skyhög arbetslöshet och strukturell diskriminering av såväl kvinnor som människor med rötter i andra länder, skulle vara det största politiska problemet för ett jämställdhets- och integrationsdepartement är befängt.

Är det inte så att det handlar om folkpartistiskt röstfiske i de mörkare delarna av vattnet.

2006 kom en informativ och på det hela taget trevlig trycksak ut som hette "Järnvägen 150 år 2006". Här skulle firas!

Slåt man upp första sidan börjar texten i första spalten med "välkommen" och därefter; I år firar den svenska järnvägen 150 år!" Så långt är allt väl, men vidare står att läsa "Vi gör det med vinden i ryggen och ett gott självförtroende". Ok det är fyra år sedan, men "vinden i ryggen" - tillåt mig tycka att det är lite magstarkt efter vad människor fått uppleva vintern 2009-2010. Och, denna vinter är dessvärre inget undantag - möjligen har det blåst lite extra motvind.

Det kan vara intressant att känna till att i inledningsspalten som är undertecknad av Tina Eriksson, projektledare för jubileumsåret, räknas många av järnvägens fördelar upp.....men, författaren har haft den goda smaken att inte med ett ord nämna huruvida du som resande kommer fram i tid eller inte.

Vinden i ryggen verkar lite insnöat, i alla fall denna vinter.