Speedway sporten i Sverige håller på att utveckla en inte för sporten helt lyckad polarisering, genom att ett mindre antal klubbar "lagt beslag på" allt för många av toppåkarna.

Nu skall i ärlighetens namn sägas att de klubbar som har mindre namnkunniga och meriterade förare gör alldeles utmärkt ifrån sig. Talande är Vargarnas  imponerande prestation att ta sig till final 2009.
Men det finns en risk om spänning och kamp försvinner och vi får se "radband på
ovalen" med etablerade åkare först och mer undantagsvis 3:or till
uppstickarna. Publiken vill se mer än ett vinnande hemmalag - "transport
matcher" kan vi vara utan.
Vad kan då göras? Några tänkbara förslag;

Maximera antalet utländska förare i varje lag.
Fler junior heat/match.
Någon form av "draft"-system där de lägst rankade/placerade väljer först.
Joker som, likt lag-vm, ger dubbla poäng, att använda någon eller några? gånger per match.
Ta bort ett av nomineringsheaten.
Endast Svenska, kanske bara juniorer, som reservförare.

Några tankar som kan vara värda att fundera kring. Men någon revolution vet
alla rundbanevänner att vi knappast skall förvänta oss. SVEMO är inte den
organisation som s a s "rusar iväg".

EU:s finansministrar har åter stöttad krämarna och svindlarna och därmed förmodligen skjutit upp "krisen" för en tid. Detta genom ett "paket" omfattande 720 miljarder euro. Ofattbara summor.
Det finns skäl att något fundera över den påtvingade ordning EU innebär.
Gemensam finanspolitik och en politisk union? Våldsamma protester i Aten, antydningar från tysk håll om lata greker. Det finns anledning att fundera.

Förmodligen tar spekulanterna bara paus innan de "utser" nästa offer.
Obehagligt är bara förnamnet när vi ser hur banker som bär huvudansvaret
för finanskrisen ännu en gång fullkomligt vräks över mer pengar. Men vad hade vi egentligen räknat med? Hur många av de överbetalda B-lags politikerna i EU har ens funderat över att den förra krisen bara är halvannat år gammal?
Som tidigare, och som fån, står de nu och undrar hur de skall "återfå
marknadens förtroende".

Samtidigt uteblir den viktiga och riktiga frågan vad finansmarknaden skall göra för att återfå människors förtroende och sluta rovdriften av medborgarnas liv. Men de som borde, de s k ekonomijournalisterna, vill knappast "bita den hand som föder dem" - ynkedom!

Roosevelts insåg för 80 år sedan att ett måste var att "fördriva krämarna ur templet". Lika tydligt såg han att det var ett måste att ta makten över finansmarknaderna.
EU, och även USA idag, gör precis tvärtom; spekulanterna får nytt förtroende. Det är "marknaden" som är vinnaren, inte euron, inte grekerna. Och till de verkliga förlorarna hör, som vanligt, politikerna som får stå med lång näsa och medborgarna som får betala.

Det är inte avgörande, men vore ändå ett stort steg åt rätt håll att för svensk
del rösta fram en ny regering i höst.